Såhär söder om ekvatorn borde det vara vinter just nu. Så var det iaf när vi bodde i Kenya. Men här kallar de ändå denna årstid sommar. Och fram till häromdagen har det varit förhållandevis varmt. Inte alls som förra året när vi satt och huttrade, insvepta i sjalar, på en avskedsfest utomhus en kväll i slutet av juni.

Men idag var det mulet hela dagen och riktigt kyligt. Kändes som en svensk höstdag. Var inte speciellt sugen på att simma mina längder i poolen på eftermiddagen, speciellt inte som poolen inte var mer än halvfull med vatten av någon anledning. Blev en kort simtur innan jag huttrande klättrade upp för stegen igen.

Idag var jag på utdelning av diplom på en yrkesskola i östra Rwanda. En massa killar och en handfull tjejer har under 6 månader utbildat sig till snickare, rörmokare, elektriker, murare och svetsare. Först fick vi vänta en hel timme innan hedersgästen (en chef för någon statlig instans för yrkesutbildning) dök upp. Jag var förberedd på väntan så jag hade tagit med lite jobbpapper att läsa där vi satt på plaststolar under några partytält prydda med ljusblå, gröna & gula rosetter (samma färger som Rwandas flagga).

Officiella arrangemang börjar förstås med nationalsången. En grupp män (några elever, några lärare) ställde upp sig och en man spelade dragspel till. Första gången jag sett ett dragspel i Rwanda! Kören (?) sjöng inte speciellt bra, men de kunde i alla fall texten hyfsat verkade det som. Publiken sjöng med i vers 1, men blev sedan allt tystare för varje lång vers som avverkades. Efter fyra verser bytte låten melodi, och då kunde inte ens kören texten något vidare, det blev mest mumligt de sista tre verserna. Fast inte gjorde det mig något, jag förstår ändå inte mer än enstaka ord kinyarwanda.

Så blev det många och långa tal, traditionell dans, utdelning av diplom och flera långa tal.

Självklart var det inte så enkelt att bli inskriven i Sverige igen som vi fått uppgift om. "Visa bara upp er på närmsta Skattemyndighet och ha med legitimation." För Mellansystern som hunnit fylla 18 gick det bra. Men för Lillasystern behövde undertecknad intyga via fax att det var OK för mig att hon - och Pappan (!! Jo, så var det - inte ens han fick själv skriva sig i Sverige utan att jag sa det gick bra!) - bosätter sig i Sverige. Blev att köra runt en stund i Bujumbura för att få tag på en fungerande faxmaskin eftersom jobbets fax är spärrad för andra nummer än Kigalikontorets. På postkontoret gick det fint att faxa, och det kostade bara cirka 8 kronor. Hoppas nu att faxet hittade fram till adressaten "Invandringsgruppen".

/Mamman

Ikväll har jag varit och lämnat Pappan och Systrarna på flygplatsen inför hemresan till Sverige. Flera goda vänner var också där för att vinka av och det blev många tårar...

Sedan fick jag vänta en stund för det skulle komma en rwandisk forskare som varit i Sverige med det plan (Brussels) som de andra skulle vidare med. Han skulle ha med några rapporter som Storebror beställt och dessutom kanske han behövde skjuts från flygplatsen. Jag funderade lite på hur jag skulle veta vem av passagerarna som var han eftersom jag aldrig träffat honom, så jag skrev en lapp med hans namn för att ha beredd. Men jag behövde inte oroa mig - jag förstod direkt att det var han som kom ut med en kasse (obs pappkasse; plastpåsar är förbjudna i Rwanda) som det stod "Hemköp" på. Och hans familj var där och mötte så jag behövde inte köra runt på okända Kigalivägar i nattmörkret utan kunde fara direkt hem till det tomma huset (Storebror är ute i fält denna vecka).

/Mamman

Sommarlov, och snart (den 1:a juli) resa till Sverige för Pappan & Systrarna. Vi var bjudna till Lac Muhazi, men Pappan var i packartagen och kunde inte följa med. Vi andra, inklusive Mamman & Storebror åkte.

Det blev en underbar dag; soligt, nästan vindstilla, varmt i vattnet. Vi badade, solade, pratade, åt grillat, spelade spel, etc. Att det var sista gången för flickorna kändes vemodigt. Kanske kommer de tillbaka till Rwanda någon annan gång? Lillasystern har bestämt med hela sin klass att de skall komma om 12 år för att se om Rwanda har förverkligat sin "Vision 2020". (Huvudmålet är att bli ett medelinkomstland..., andra mål - som kanske inte direkt står i planen - är att bli Afrikas Singapore, att alla skolbarn skall ha tillgång till datorer, osv).

Kväll har vi varit på skolan för utdelning av diplom både för de som  slutar Primaire (=6:an; Lillasystern), och de som slutar Secondaire (=tar studenten; Mellansysterns kompisar). Båda utdelningarna pågick samtidigt så det var synd om dem som hade barn på båda nivåerna.

Vi satt ute på skolgården. Rektorn meddelade att alla 50 barnen hade klarat examina (om man inte klarar får man gå om...) och att inspektören från Belgien varit mycket imponerad av den höga nivån. Barnen här ligger klart över nivån i Belgien. (Det är cirka 80% rwandiska barn, 10% från andra afrikanska länder, 10% europeer). Lillasystern var i gruppen barn som fått 80-89% i examen. I gruppen som fått 90% eller mer fanns 5 barn, därav två av lillasysterns bästa vänner.

Efter diplomutdelning visade lärarna ett bildspel med foton från de senaste två åren; skolarbete, idrottsdagar, utflykter. För oss åskådare som inte varit med kändes det ganska långt, men barnen och lärarna hade jättekul.

Vi var till sist med på mottagning hemma hos en av studenterna som i höst ska läsa arkitektur i Belgien. Flera av de andra studenterna och deras anhöriga/bekanta var med och det blev en fin kväll.

Tillbaka i Kigali blir det pluggande med flickorna igen. Mellansyster har bara fysikprov kvar innan det på tisdag blir "arkivering" av årets alla prov och inlämningsuppgifter (skall ligga i lådor på skolan tills någon skolinspektör kommer från Belgien och ser att skolan här håller europeisk standard).

Lillasyster är mitt i examina; haft två dagar med franska och matte (flera olika delprov båda dagarna) och nu återstår ytterligare två matteprov samt ett vardera i historia/geografi samt biologi/fysik under måndagen och tisdagen. Vi har läst på för fullt om belgiska kungalängden, världsutställningen i Bryssel 1958, Belgiens floder samt faktiskt även världens länder och huvudstäder. Och vi kan de franska benämningarna på alla ben i skelettet och en hel del fakta om de fem sinnena, om luft och vatten och om fotosyntesen. Och så tränar vi på problemlösning (typ "ett par tjänar tillsammans 2255 euro per månad, frun tjänar 1/5 mer (!) än mannen, hur mycket tjänar var och en?"), omvandlingar mellan olika enheter (meter/dm/cm, kg/hg/g, m3/liter/ml) samt kartskalor ("hur långt är det på kartan i skala 1:2 000 000 om det är 300 km mellan Kigali och Bujumbura?"). Belgiska skolans matematik-kurs tycker jag faktiskt är många gånger bättre än motsvarande i Sverige.

/Mamma

Nu vet jag var jag skulle kunna tänka mig att bo om jag någon gång tvingas flytta till Bryssel. På rue Washington, mellan Place Albert Leman & Parc Ten Bosch. En lugn gata med små söta stadshus, och närhet till den jättefina Parc Ten Bosch. Att jag hamnade i denna del av Bryssel (utanför kanten på den lilla stadskarta jag fått tag i...) beror på att jag varit på fågelskådning idag under ett stopover på väg från Rwanda till Skandinavien. I några av Bryssels parker bor en koloni om flera tusen papegojor från Argentina som härstammar från några som släpptes ut av en zoohandlare som stängde sin butik på 1970-talet. Papegojorna bor i stora kolonier och håller om vintern värmen tätt tillsammans i sina bon (tänk stort skatbo med massa ingångar). De terroriserar andra stadsfåglar och har bl.a lärt sig härma ljudet av olika rovfåglar! Jag har kommit fram till att det måste vara arten Monk Parakeet som kan ses på bild ungefär mitt på sidan: http://www.fotosaves.com.ar/Psittaciformes/FotosPsittaciformes.html

Jag tyckte iofs att de jag såg inte var fullt så ljusa på bröstet, utan mer gröngula, men de som härstammar från några få burfåglar kanske kan variera i färghänseende? Bona var iaf på pricken lika.

Utflykten rekommenderas! Ta buss 60 från Schumann ( vid EU-parlamentet) riktning Uccle, kliv av vid hållplatsen Washington på rue Americaine och gå runt hörnet och ett kvarter söderut på rue Washington fram till Parc Ten Bosch. Där bor papegojorna i murgröneklädda träd och är lite svåra att se (grönt mot grönt) utom när de flyger, men man hör dem hela tiden. Ytterligare två kvarter söderut finns place Guy d'Azerro, där ser man stora bon.

/Mamman