Direktlänk till inlägg 23 september 2008
Fin avslutning på fältdagarna i denna region med nästan alla typiska ingredienser: lång, dammig, skumpig bilresa i bil fullpackad med kollegor och representanter från partner organisationer; aktiviteter i fält som är bra, men inte 100% av det man tänkt sig (alltid plats för förbättring!); tacksam målgrupp som tackar oss, regeringen, biståndsgivarna, lokala administrationen, osv; sitta länge i stekande sol och lyssna på diverse tal och se på dansuppvisning.
Även om det kanske var regisserat kändes det rörande när representanter för de olika målgrupperna: frisläppta folkmördare, folkmordsöverlevare, återvändande flyktingar, batwa/pygmeer (eller "historically marginalised people" som den politiskt korrekta termen är i Rwanda), vittnade om hur de nu tack vare projektet kunde leva sida vid sida i harmoni. Roligast var när den gamle batwa-mannen i dansutstyrsel (höftkläde, litet spjut, bjällror runt fötterna) impulsivt dansade fram till och kramade om den högresta, allvarliga tutsikvinnan som kommit tillbaka till Rwanda efter lång exil i Tanzania.
Jag köpte också en fin flätad korg från kvinnorna som hade ett litet kooperativ för "income generating activities".
Hemma i Kigali ösregnade det, men jag tog en simtur mellan två störtskurar och innan det blev mörkt.
Se på detta utmärkta inslag från norsk TV, de första 7,5 minutrarna....