Idag åkte Storebror, Pappa och Mellansyster till Goma!(Ligger i gräns-landet Kongo!) Där köpte dom 2 bollar (1 liten och 1 stor) och ett par skor. Mamma och jag var kvar i Gisenyi och slappade vid "Kivu Sun's" strand! Jag blev jätteröd fast jag hade smörjt in mig!.. Det kom några kongolesiska tanter som började prata med mamma medans jag badade. Dom var lite konstiga.. Dom testade mina solglasögon och ville kolla i kikaren som mamma hade med sig. Hahaha! De var roliga. Nu ska jag gå! Kramar!//Lillasyster!

Vet inte om det stavas så. (Det som står som rubrik.) Men det var iallefall där vi är! På vägen dit (som var fin) så stod det några barn brevid vägen. När en av dom såg att det var vitingar som satt i bilen sa han:Muzungo,Muzungo,Muzungo,Muzungo,Muzungo. Och räknade oss! (Muzungo betyder viting!)Sen kom vi fram.Vi bor i ett gulligt snövit-hus! med 3 rum.. Vi tog 2 av dom! Men dom hade ingen strand så vi åkte till det fullbokade hotellet "Kivu Sun." Vid Kivu-sjön. Dom har JÄTTEFIN strand! Där badar och solar vi jättemycket!Det är härligt! Hej svejs för nu!//Lillasyster!

Det var underbart att åka genom denna bergsregnskog. Sval luft, vackra vyer, underbara stora träd med fullt av klängväxter och lavar. Vi såg några exemplar av L´Hoests monkey, men annars var det tomt på såväl djur som fåglar. Kvällssolen färgade allt med ett gyllene ljus när vi vände till Butare för att övernatta./Mamma

På hemväg till Kigali passade vi på att besöka Murambi Technical school som är ett av minnesmärkena över folkmordet i Rwanda 1994. Vid denna skola dödades nära 50,000 människor under några få dagar. Det är cirka 5 % av alla som dödades under hela den fyra månader långa folkmordsperioden... De dödades av granater, innebrändes, sköts, slogs ihjäl med machetes eller hackor. Efteråt har man gjort iordning en gravplats för de flesta av dem, men flera tusen kroppar har ”balsamerats” i kalk och lagts ut på träbritsar i 24 rum i den f.d skolans lokaler. Vi orkade inte mer än ett fåtal av dessa rum, guidade av en man som förlorat hela sin familj just här. Ett fruktansvärt besök var det, men ingen av oss skulle velat vara utan det. Vi kommer för alltid att ha med oss bilderna av de små barnliken med sina pyttesmå tår, kvinnorna med halsband fortfarande hängande om halsen, skallar med krosskador, den konstiga lukten som var i lokalerna. Och vad gjorde resten av världen medan detta pågick?/Mamma

På förmiddagen lite sightseeing i Bujumbura. Vi lyckades hitta turistkontoret där vi fick lite kartor över landet och staden, samt några inte helt aktuella broschyrer från början av 1990-talet. Intill låg statliga turistshoppen där man kunde köpa vykort. Efter postkontoret och inhandling av färggranna frimärken gick vi en tur på marknaden mitt i staden. Köpte sandaler och lite tyger. Storebror är duktig på att pruta. Bujumbura ligger lägre (700 m) än Kigali (1400 m), så det är betydligt varmare, och en annan typ av växtlighet. Palmer av flera sorter, flamboyantträd (som inte blommade just nu tyvärr), mycket blommor. Påminner lite om Kisumu i Kenya. Trots att det är samma folkslag här i Burundi som i Rwanda, och trots att det även i Burundi varit etniska rensningar, känns det som en helt annan stämning. Folk verkar mer öppna. Men kanske är det bara en ytlig observation från oss. Storebror gläds i alla fall åt den goda franska som de flesta talar.Vi hade turen att oförhappandes åka förbi en slags ungdomsgård eller ferieskola där ett gäng pojkar höll på att träna trummor. Burundi är känt för sina trummor. Killarna var jätteduktiga; de turades om att spela solo på en trumma i mitten av en ring där var och en stod med sin trumma och följde den som ledde dem. En lärare gick runt och kritiserade eller berömde. En mycket trevligare upplevelse än om vi varit på en regelrätt uppvisning!Vi for också runt lite i olika bostadsområden i Bujumbura. Det finns gott om stora, stora trädgårdar med vackra hus. Samt förstås vidsträckta områden med betydligt enklare boningar – inklusive de många tillfälliga skjul av papyrus och presenningar som internflyktingar och flyktingar från Kongo knåpat ihop åt sig.../Mamma

Hejsan alla!Vi är i Burundi vid Tanganyika-sjön(vet inte om det stavas så?)När vi skulle åka dit stoppade en polis oss och sa(fast på franska): Kan ni ge mig..(Vi trodde att han ville ha försäkring till bilen och sånt men han sa)..En fanta!Hahaha!!!..Det var så roligt! Det finns en Jätte-stor människoätande krokodil i sjön. Krokodilen heter Gustave!! Haha!! Fast honom har vi inte sett. En tant som var på stranden sa att det inte var farligt nu när det var så höga vågor. Men hon sa att hon hade sett en familj men 5 barn som var och simmade och ALLA blev svårt skadade. Men då var det inte lika stora vågor. Vi bor på ett fint ställe som bara hade 5 rum men Bujumbura`s (Burundi`s huvudstad)bästa resturang!! Hejdå för idag!//Lillasyster!

Vi kom iväg hemifrån strax efter 9.30, och körde på för storebror nya vägar. Efter Gitarama var vägen ny för oss alla. Butare (f.d. gamla huvudstaden Astrida, döpt efter den svenskfödda belgiska drottningen) ligger i lummiga och skogbeväxta omgivningar, men själva staden är inte mycket mer än en huvudgata samt förstås universitetsområdet. Vi stannade för lunch vilket som vanligt tog sin rundliga tid trots okomplicerade beställningar. Gränspassagen var lite strulig på Burundi-sidan med tjänstemän som såsade och flera gånger påpekade ”det är ju i alla fall jul”. God Jul! sa vi. På Burundisidan ännu mer kuperat än i Rwanda nästan. Kaffebuskarna mer välskötta och riktigt mörkgröna, men i övrigt samma brist på terrassering plus odling på alltför branta sluttningar. Vi blev stoppade i varje vägspärr, men visade bara poliserna snällt våra papper (körkort, bilförsäkring etc) och låtsades inte förstå antydningar om att vi borde betala något. Nästan varje kilometer längs vägen var det militärposteringar, vi såg på ett ställe att de blev tilldelade veckans matranson bestående av ett lass vitkålshuvuden. Militärerna kontrollerar alltså huvudvägen mot de små gäng av gerillagrupper som fortfarande inte slutat helt att ställa till det för civilbefolkningen, trots att deras ledare i somras (som sista grupp) undertecknat ett fredavtal med regeringen.I en by såldes jättefina kaniner som var vita med svarta eller viltfärgade fläckar. Lillasyster tjatade väldigt om att få en, men det skulle ju knappast fungera att ta den genom tullkontrollen på tillbakavägen så vi avstod.Den sista sträckan av vägen var det vindlande serpentinvägar ner mot slätten som breder ut sig någon mil strax före Tanganyikasjön. Vi letade reda på vårt hotell och tog sedan ett kvällsdopp vid en sandstrand. Härligt! På kvällen underbart god fisk (capitaine = nilaborre samt lotte = gissa vad?) på hotellets restaurang./Mamma

Hej hej! Vi håller på och fixar inför kl. 2 (då ska vi äta) Det kommer en annan svenska då också! Pappa och Storebror har fixat en JÄTTE STOR Julskinka så det blir iallefall lite svensk jul! Och pappa har gjort köttbullar(dom blev bra för det var en bra köttfärs) ,och mamma har bakat peppar-kakor och lussebullar utan russin. (Fast det gör inget,för jag gillar inte russin så mycket)Och jag har lagt fram alla mina julklappar! Dom blev jätte-bra förutom Storebrors kalender för jag råkade sätta October före september...Fast det tycker nog bara storebror är roligt! Hm.. Så fort jag ser den där stora julskinkan tänker jag på "Mr BEAN firar jul" och hans bamsestora julkalkon! Fast riktigt SÅ stor är våran ju inte.Men nu måste jag gå och hjälpa till..Vi önskar Från oss alla,till er alla en RIKTIGT God Jul!JULKRAMAR FRÅN OSS!!