Idag var vi till en parcell vid Lac Muhazi som ägs av en italiensk familj som är bofasta här i Rwanda. De har en "sommarstuga" vid sjöstranden. Det är mellansyster som känner ungdomarna genom skolan. Mormor i familjen var på sitt årliga 3 månadersbesök och lagade pasta m.m till alla 15 besökarna, medan undertecknad och maken blivit ombedda att hålla ett öga på alla barn och ungdomar. (Föräldrarna jobbade).

Ungdomarna spenderade större delen av dagen på och i sjön, åkandes jetski och/eller gummiflotte efter densamma. Vi vuxna konverserade mormor på franska.

/Mamma

Jag berättar hela Burundi resan på en dag, orkar inte dela upp det.

I onsdags åkte vi till Burundi. Ett grannland till Rwanda som är typ lika stort som Rwanda.  Vår kusin  var med och vi ville visa henne så mycket som möjligt.  Vi bodde på ett gulligt hotell i huvudstaden Bujumbura. Det  hette ”Village hotel” . (De andra gångerna som vi åkt till Burundi har vi bott på ett annat hotell brevid stranden). Gulligt ,men ALLA byggnader var färgade i orange, lite enformigt...

Jag delade rum med kusinen, mellansyster med sin kompis som följde med, och mamma med pappa. Hotellet hade en pool. Där badade vi en gång.  Nästa dag åkte vi till ett hus som kompisen till mellansyster kände. Där badade vi i deras pool. Det var saltvatten . Men vi fick reda på att hemma poolerna i Burundi har man salt vatten i. Kändes lite konstigt efteråt bara. Sen gick vi på den stora marknaden mitt i staden. Där kan man köpa nästan vad som helst.  Mellansyster köpte ett par pilotsolglasögon som såg ut som riktiga för cirka 26 kronor. Vi köpte lite annat också, men hittade inte så fina tyger den här gången. Sen gick vi på ”Musee vivant” där man ser på krokodiler och ormar. Ganska läskigt!! Båda kvällarna åt vi på olika restauranger. Först åt vi på en som heter ”Belvedère”det var mysigt med en utsikt över hela staden. God mat också. Jag tog kyckling i curry. Den var oväntat god! Annars brukar kycklingen vara trådig och inte mycket kött på, men den här var mör och tjock!! Super god!!  När vi satt och åt började det regna jättemycket och det stänkte på oss för vi satt ute, men under tak. Andra kvällen åt vi på en restaurang som heter ”Tanganyika” (som sjön heter och som vi bodde på dom andra gångerna) Där åt jag spagetti pizzayana, men det var väldigt mycket så jag lämnade ganska mycket.   Idag åkte vi hem, stannade i Butare på museet där på vägen. Efter Butare regnade det så mycket att man knappt såg vägen.

/Lillasyster

De två sista påskdagarna var vi till Kivusjön. Vi bodde på samma lilla ”snövitshus” som vi brukar, men det var ju nytt för kusinen.

Eftersom det inte finns nån strand på det motellet så åkte vi till ett mycket lyxigare hotell längre bort . Där finns en jätte fin strand som vi alltid är på när vi är i Gisenyi. Men denna gången tog vi också med tennisracket (som vi fått låna) och spelade på tennisbanorna, på det lyxiga hotellet.  Vi träffade en tränare som hjälpte oss. Han var snäll. Vi spelade dubbel. Jag med tränaren  och mellansyster med min kusin. Det gick väl ganska bra. Efteråt badade vi eftersom vi var ganska svettiga. Det var väldigt skönt! Sen åkte vi hem. Vi var bara i Gisenyi 2 dagar.

Vi har varit två dagar i Akagera National Park.

Vi såg många djur. Först åkte vi ut på slätten där såg vi många giraffer , och tjocka zebror!! Sen såg vi bufflar som slöade i gyttjan... Äckligt!!  Och så klart såg vi antiloper; impalas, i massor! Och en del andra antiloper; topi, bushbuck, water buck och klippspringer.  Nere vid sjöstranden var det ganska många flodhästar. Vi åkte dit på morgonen och på kvällen för att  se när dom gick upp på land men utan resultat... Pappa gjorde massa grymtande ljud men dom låg kvar och dissade. Sen fortsatte vi vägen längs sjön och kusinen som är på besök såg en elefant men på väldigt långt håll. En svart prick. Haha.Tyvärr såg vi inga vildsvin (pumba) alls, det var lite synd för det ville kusinen se... Dom är annars så roliga för när dom springer så har dom svansen som en flagga rätt upp!!! Dom är såå roliga!

/Lillasystern

Här i Kinshasa kan man se folk som säljer de mest skilda ting på gatan, mitt i den kaotiska trafiken:

- hundvalpar

- plastpåsar med kallt vatten

- tomma eller fulla fågelburar

- träskulpturer och lampor

- klädhängare och kabinväskor

- passerkort med halssnodd till FN/Monuc eller olika NGOs

- afrikanska tyger; alla försäljerskor verkar ha samma sortiment under en viss period

- apa fastbunden i ett snöre

Andra gatuobservationer: polisraid mot pengaväxlare/ telefonkorts-försäljare, limsniffande gatpojkar som hela tiden har 100% uppmärksamhet för att upptäcka polisen innan polisen upptäcker dem, skoputsarpojkens kastanjettliknande ljud när han slår borsten mot fotstödet för att locka kunder, sju afrikanska damer iklädda olika klänningsmodeller sydda av samma tyg, neonklädda palmer (några äkta, några konstgjorda) utanför den stora supermarketen Kin-Mart.

Alla svenska ambassader har utrustats med likadana passfotomaskiner som passmyndigheten (polisen) har i Sverige. En dyr och avancerad historia. Men hos vissa ambassader är efterfrågan på svenska pass liten. I ett närbeläget land hade man under de tre månader som gått sedan maskinen installerats utfärdat ett (1) pass. Vid nästa försök fungerade inte maskinen. Det krävdes drygt 1 1/2 timmes arbete och tre samtal till migrationsverkets support i Sverige innan uppgifterna kunde matas in. Och då fungerade ändå inte skärmen där den som söker pass själv skall konfirmera att uppgifterna som registrerats är korrekta. Jämför detta med förut då det tog högst 10 minuter att fylla i ansökan, kontrollera ID-uppgifter och ta betalt... Kanske kan man tycka att denna innovation är både dyr och betungande för utrikesförvaltningen...

Idag har jag, på en enda dag, sett fyra albinos här i Kinshasa. Två skolbarn, en tonåring och en vuxen. Det är något som förundrat mig tidigare att albinism verkar vara såpass vanligt i centrala och södra Afrika. Kan knappast tänka mig något värre än att vara albino under afrikansk sol... I norden är vi ju alla bleka, men jag kan inte påminna mig att jag någonsin sett en albino i Europa. Eller har jag det, bara att det inte är lika uppenbart?  

En snabbkoll på internet visar att i södra Afrika räknar man med en albino per 4 000 personer, medan det i Europa är en på ungefär 60 000 personer. Albinoanlaget (OCA2 -Oculocutaneous albinism type II), som man alltså måste ha i dubbel uppsättning för att vara albino, är allra vanligast i södra Afrika, ungefär 1 av 80 har anlaget. I centrala Afrika är det ungefär 1 av 400.

För en gångs skull var det ett kulturevenemang här i Kigali. En konsert som hölls i restaurangen på Hotell Milles Collines (aka Hotell Rwanda) på lördagseftermiddagen. Det är nämligen ett av de få ställen här i landet där det finns en riktig flygel.

En mezzosopran från Skandinavien, boendes här i Rwanda, sjöng Bach, Schubert, Grieg, Mozart och Saint-Saëns ackompangerad av en annan europe. Vackert och skickligt framfört. Samma konsert blir även imorgon söndag vid samma tid på Serena hotell.