Vi åkte på campingtur även denna helg. Till Akagera National Park. Till skillnad från förra året då det regnade jämt, har det i år varit torrt ett par månader under den tid som traditionellt skall vara torrperioden. Så det var torrt gräs, torra träd, uttorkade vattenhål och dammiga vägar. Inte mycket djur - antar att de flesta nu håller sig i träskområdena i utkanten av parken mot gränsen till Tanzania. Där finns inga vägar men ganska mycket vegetation (och vatten). Följdaktligen såg vi inte speciellt mycket djur. Men vi blev desto dammigare och smutsigare själva, så mycket att vi betalade för att använda duschar och pool på turist lodgen. Trots att priset har ökat till det dubbla sedan government sålde ut hela parken och lodgen till affärsmän från Dubai.

Det vi såg var: några giraffer, zebror, topis, water bucks och flodhästar. Många babianer, vervet monkeys och impala antiloper samt många olika sorters fåglar. Enstaka bush buck, reed buck, duiker och en hare. Inga elefanter eller bufflar.

Tältplatsen invaderades av ett stort gäng amerikanska ungdomar som höll låda både sent (vid 23-tiden) och tidigt (mellan 05.00 och 06.00 när de packade ihop sina tält). Förutom det så var det en trevlig campingkväll med lägereld (några tidigare campare hade misslyckats, så en stor del av närliggande terräng var svartbränd) och grillning av korv & vitlök. Det var mulet så vi såg inte Södra Korset denna helg heller.

Ute på landsbygden utanför Bujumbura har vi just träffat en kvinnogrupp som har en press för palmolja. På väg därifrån träffar vi den den lokale representanten för statliga administrationen (typ kommundelschef, fast utan lön och kontor). Han berättar att precis nyss födde en kvinna i närheten av kyrkan intill. Fast det blev inget barn utan en sten. Vi ser förvånade ut, men han är allvarlig och insisterar: "Jo, det var en sten, inget barn." Han skall undersöka saken och rapportera uppåt i systemet.

Jag tänker först att det måste vara någon som stulit barnet och lagt dit en sten när mamman varit lagom förvirrad efter förlossningen. Men sanningen är förmodligen ännu mer tragisk än så. Troligen är detta en ogift kvinna som försökt undvika stigmat att bli en ogift mor. Barnet har hon kanske dödat, men folk har väl sett att hon varit gravid. Alltså föder hon en sten istället... Kan folk tro på detta ens i ett samhälle där flerparten är illiterata?

Fakta i saken kanske följer...

Tillsammans med tre ungdomar åkte undertecknad på campingtur till Lac Muhazi (vännernas plot). En lagom solig dag med flera simturer, uppsättning av tält, spelande av spel, ätande av medhavd picnic-lunch. Dagen övergick i kvällsmörker vid fotogenlyktorna. Mera spel, korvgrillning, sång.

I morse var det dimmigt före 6.00 men vid 6.30 tittade solen upp over kullarna på andra sidan sjön och det blev snart varmt. Morgondopp med lång simtur före frukost. Fågelskådning från terrassen: några olika Sunbirds, en African Fish Eagle som flög forbi, en Pygme Kingfisher. Bland annat.

Ute på sjön färdades Lac Muhazis motsvarighet till raggarbilarna hemma: en pirog (stockbåt) medförandes radio som på högsta volym spelade centralafrikanska slagdängor.

Vi fick besök av en kanadensisk läkarstudent som Storebror träffat på. Killen hade gjort en studie om blodtryck och var nu på väg att åka till Arusha där han skall bestiga Kilimanjaro tillsammans med några kompisar. Han övernattade hos oss.

Både undertecknad och Storebror blev mycket sugna på att åka till Kanada när vi pratade om detta stora land som är så glesbefolkat (alltså totala antipoden till Rwanda som är pyttelitet och extremt tättbefolkat). Att åka tåg tvärsöver Kanada vore en trevlig resa tror vi. Sedan berättade besökaren om en resa han gjort till Newfoundland och till den franska ögruppen Saint-Pierre et Miquelon som ligger strax bredvid. Vi skämdes över att aldrig ha hört talas om denna del av det franska territoriet (som givetvis tillhör EU men har lite speciella regler).

Idag efter simturen (kryssandes kors och tvärs mellan mängder av skollediga, plus fightades med tre äldre kineser om de sista handdukarna) bjöd vi med en korttidskonsult hem på middag. Han är från ett litet europeiskt land och har tidigare bott långtid såväl här i Rwanda som i DRC. Arbetar med mikrobiologi och labbfrågor. Hans två döttrar gick skolåret 2006/2007 i samma klasser på Ecole Belge som Lillasyster & Mellansyster.

Det var inte så upplyftande att höra honom berätta om utförsbacken på det nationella referenslaboratoriet. Är grundproblemet den extremt hierarkiska traditionen i detta land som gör det besvärligt för folk att ta egna initiativ?

Ett annat exempel var läkarna på distriktssjukhuset där han jobbat tidigare som under jourerna uppmanade sjuksköterskorna att lösa problemen själva varje de gång de ringde, och sedan dagen efter på morgonens genomgång skällde ut dem för att ha fattat fel beslut...

Som kontrast hade vi även två yngre krafter hemma som entusiastiskt berättade om den framtidsworkshop de under dagen haft med landsbygdsbefolkningen i norra Rwanda. Alla tror att framtiden blir ljus ifall man kan få råd med en ko.

Idag var vi bjudna på söndagsfika hos några andra svenskar. Trevligt. Då fick vi höra att en av dem träffat en anställd på belgiska ambassaden som frågat: "Känner du de där svenska flickorna på belgiska skolan? Deras pappa är belgare och mamman är svenska." !!! Vilken komplimang till Pappans franskkunskaper! (=talar åtminstone lika bra franska som en flemish-språkig belgare!)

Efter en heldag i fält innehållandes bl.a en båttur på Kivu-sjön och titt på ett antal brunnar ute på en ö, övernattar vi i Kalehe. Tre timmars skumpig resa från Bukavu, utan el eller andra bekvämligheter, blir det en tidig kväll på det lilla katolska gästhuset. Undertecknad får ligga i ett slags förråd där diverse verktyg, rullar med gunnebostängsel och annat är lagrat längs väggarna. Ute skiner fullmånen så det är nära på lika ljust som på dagen. Men inne är det mörkt om man inte har fotogenlykta eller stearinljus. Bara den pakistanska Monuc-truppens läger på en kulle längre bort har elektrisk belysning. Annars är det natt i Kongo och folk som arbetat hela dagen på sina fält eller kininplanteringar (http://www.pharmakina.de/plantation.jpg), eller suttit på marknaden med en liten hög tomater eller säck träkol framför sig, går till sängs i sina enkla hyddor/hus. Lika bra att sova när det är mörkt och gå upp med solen tidigt imorgon bitti.

I eftermiddags kom Storebror tillbaka med buss från Burundi tillsammans med tre svenska reskamrater. Roligt att tjejerna blev lika förtjusta i Bujumbura som de flesta som åker dit. Helt annan atmosfär än i "Kigali-byn". De hade trotsat Gustave-risken (se http://rwanda.bloggagratis.se/2006/12/27/59006-tur-till-burundi/) och badat massor i Tanganyikasjön.

Inte lika mysigt här med kalla poolen på Novo, men idag var det i alla fall vatten i den. Vi avslutade dagen med en kaffe latte på Bourbon i MTN-centre.