Idag var det dags att träffa Lillasysters lärare igen eftersom det är höstlov nästa vecka. Det var en skön och solig eftermiddag på Ecole Belge, vi tänkte på alla er stackare hemma i höstmörkret i Sverige. Allt går bara bra i skolan detta år och med kamraterna sa såväl klasslärare, gympalärare som engelsklärare. Franskan flyter på, Lillasyster jobbar bra med alla typer av uppgifter och interagerar med de övriga i klassen. Tänk vilken skillnad mot hur vi hade det förra året vid denna tiden när vi var nybörjare på allt!

Vi tog en sväng förbi skolans sekretariat och småpratade lite med skolans rwandiske trotjänare som alltid fixar kopior, skrivhäften och annat till elever och lärare.

Igår hade förresten Primaire en halv friluftsdag på Cercle Sportif, med bl.a kinesisk volleyboll (?) och baseball.

Alla lördagar är det obligatorisk samhällstjänst för samtliga medborgare i Burundi. Och vi som var inbokade på att möta presidenten fick veta att vi istället för att åka till hans kontor eller residens skulle ta på oss oömma kläder och jobba tillsammans med honom. Det blev ett vägbygge en bit utanför Bujumbura. Vi fick låna hackor och höll på en stund tillsammans med tusentals boende från närområdet. Till sist hölls det tal från ett pick-up flak, både av vårt gäng och av presidenten. På vägen tillbaka till Bujumbura åkte vi med i konvojen (all annan trafik stoppas), och till sist fick vi titta på presidentens basketplan, volleybollplan och kaninuppfödning (!). Intressant fall på det hela taget, som Ture Sventon skulle ha sagt.

Idag var speedbåten på Kivusjön en långsambåt istället. Efter en timme av den vanligen tre timmar långa resan mellan Goma och Bukavu blev det fel på en av motorerna. Båten kunde bara köra med lite mindre än halvfart... Så det blev till att se riktigt många filmer på den TV/video båten är utrustad med. Först en lång konsert med religiös kongolesisk sångare, sedan Tarzan på Manhattan (kalkon), sedan Blood Diamonds (hur påverkar det folk som dagligen lever i en liknande vålds-/krigssituation att se en sådan film?) och till sist ett BBC-program om primater på Madagaskar. Drygt tre timmar försenade anlände vi till Bukavu och fick stuva om dagens program... 

Ganska lustigt, idag har jag tittat närmare på de Tintin-souvenirer som säljs här på gatan i Kinshasa. Det är träfigurer från den mkt kolonialistiska (rasistiska) serieboken om Tintin i Kongo. Tintin i stockkanot framförd av ett antal glada kongoleser, Tintin på vespa eller i gammal safaribil, etc. Man kunde även köpa en målad trätavla med bilden från bokens omslag; valfritt om man behöll rubriken "Tintin au Congo" eller om man satte in sitt eget namn och ansikte...

Idag gick det bättre. Fram på förmiddagen lyfte planet. Tyvärr var det ganska molnigt så jag såg inte mycket av det stora landet Kongo. Litegrann vid mellanlandning i Kisangani. Djungel, djungel, djungel, flod, samt lite väg och några hus. Själva staden Kisangani såg jag bara ett hörn av.

I Kinshasa är det varmt och skönt, lite dammigt. Ser trevligare ut än jag väntat mig, och inte så stökigt på flygplatsen som folk sagt. Kanske hjälpte att det var inrikes flight. Bra väg in till stan från flygplatsen, stora monument, byggnader och sportarenor. En stooor stad. Kongofloden flyter brun och bred (men strömt) och det är bara 1-2 km över till Brazzaville i nästa Kongoland.

Genom att vi missade en dag blev det ganska dumt med de möten vi var inbokade på. Imorgon är det Idd och då har alla UN-kontoren stängt. Men kongolesiska ministerier är tydligen öppna,

Idag skulle vi flyga från Goma till Kinshasa med ett av de endast två privata flygbolag som fortfarande är tillåtna efter de tidigare flygkrascherna i Goma och Kinshasa (krascherna var med gamla Antonov-plan vilka flygs av diverse avdankade ryska & ukrainska piloter som undertecknad med egna ögon sett inmundiga frukost bestående av ett stort glas vodka...). Igår var det TV-sänd debatt om flygsäkerhet hela dagen och kvällen från DRCs parlament. När vi kom till incheck satt en A4-lapp med meddelande att planet skulle bli försenat pga "administrativa problem". Kongoleserna anade redan här oråd och ansåg att planet förhindrats av myndigheterna att flyga pga krångel med försäkringen. Vi väntade och väntade....

Vid tretiden kom besked att planet nu var på väg från Kinshasa. Någon timme senare hade man kommit på att planet skulle landa så sent att det inte kunde vända åter mot Kinshasa idag. Landningsbanan i Goma saknar nämligen belysning. Nu började den verkliga cirkusen. Väskorna var incheckade så dem kunde vi inte få tag på. Alla hotell i Goma var fullbokade vid denna tid på dagen. Chefen för flygbolaget dunstade och bara en stackars sekreterare fick ta emot de resandes ilska över missade viktiga möten eller anslutande flyg till Europa, oro över var de skulle övernatta, etc. Endast de med formell resorder från sin arbetsgivare (hade vi) skulle få ordnat hotell av flygbolaget. Övriga fick reda sig bäst de kunde. Vi tittade på hotellalternativet som erbjöds, och visst har jag sovit på enklare ställen än det. Men säkerheten lämnade en del i övrigt att önska (bla hade en gäst blivit rånmördad för en tid sedan), så vi letade upp rum själva på ett par olika hotell. Fortsättning följer...

...d.v.s. dimmigt och kyligt, är det även här i Kigali. Vi tänker på er hemma!

Hej!

Det är super länge sen jag skrev. Men jag har haft sommar lov och sen nyss börjat skolan, (som jag ska skriva mer om sen), Men idag regnar det jättemycket, så nu ska jag berätta om dom tre dagarna i Mombasa där vi var innan vi åkte hit ner igen.

Mamma hade ju varit där lite längre än vi andra för hon kom dit tidigare så hon var redan där när vi kom! När vi kom ut ur flygplanet så kom varm luft emot mig. Men det fläktade inte utan den bara hängde där såå varmt!!! Sen kom vi fram till hotellet och det var så fint. Vi gick till hotellrummet och lämnade sakerna sen gick vi till stranden men det var lågvatten då (som det var mitt på dagen, men på morgonen och kvällen efter 5 var det högvatten igen.) Resten av tiden badade vi i poolen och i jättehöga vågor som man slängs i på högvattnet!! Det var så coolt. Man slängdes i dom! En dag när det var lågvatten gick Systern och jag ut till revet och kollade. Då följde en rasta-kille med och visade massa fiskar. Hans farfar var fiskare så han kunde jättemycket. Sen visade han oss en stenfisk som man dör av om man trampar på den. Det är lurigt för den ser nästan lika dan ut som en sten. En italienare hade dött för ett år sen av en sån fisk. Läskigt! Killen som visade oss tryckte på fisken med en pinne och då kom det ut massa lila gift. Det var coolt! Han berättade att om någon fisk kom i närheten dör den direkt. Efter en stund blev giftet rött, som blod! … Syster frågade om det fanns hajar utanför revet. Och det fanns det!!! Lika stora som en pirogbåt. Efter det åkte vi och pappa ut i en glasbottenbåt och kollade på fina färgfulla fiskar! Vi snorklade med dom och jag nuddade dom!!! Vi matade dom också! Det var så fint! Sen slappade vi och badade i vågorna och poolen varje dag! Jättekul! Jag köpte en badstrands-väska.

Hej då!!!

/Lillasyster