Hejsan alla! Hoppas ni har det bra där borta eller kanske är det jag som är det!? I morgon tror jag att vi kommer få våra betyg!! Det blir kul! Det ser jag fram emot! Fast det är lite fånigt, för man måste säja: Merci monsieur directeur!(Som betyder: Tack herr rektor.) Imorgon (på efter-middagen) har vi journée sportif det är när man har en hel eftermiddag med BARA sport! Jag ska spela baseboll och basket(som jag inte ens vet hur man gör) På fredag ska båda femmorna gå till en pizzaresturang och äta pizza! Då tänker jag på min underbara klass i Sverige som var så gulliga mot mig och bjöd på pizza den sista dagen i skolan. På fredag ska jag berätta mer om ätandet!Hej då! Stora kramar //Lilla syster!

Idag har jag invigt min nya kjol. Sydd i afrikanskt batiktyg (lyckades efter mycket letande i Kigalis tygbutiker hitta ett någotsånär diskret mönster) i modell efter en av mina favoritkjolar. Sömmerskan finns i Bukavu (DRC) och har fått sin utbildning på en av de yrkesskolor vi samarbetar med. Tidigare var hon gisslan/ sexslav/bärare åt en av Kongos gerillagrupper... Hon tyckte att tyget var så mycket att hon borde sy en blus också, men den har jag inte använt än (den var inte sydd efter mått så den är lite i största laget).Vi har fler tyger som väntar på att bli förvandlade till klänningar och kjolar till framför allt mellansyster. Men hon brukar ju inte åka med till Bukavu, så vi får vänta på att vår kvarterssömmerska i Kigali skall dyka upp igen. Vi vet inte riktigt vart hon tagit vägen. /Mamma

Två soliga dagar utan att vi gjort några utflykter annat än till Palisse för att bada. Ganska lite läxor - bara en skolvecka kvar innan lovet - och mellansyster har redan fått sin "bulletin" (=terminsbetyget) som innehöll godkänt i alla ämnen. Lillasyster skall få bulletin denna vecka, men vet redan att hon har fått 75/100 i eveil (SO- & NO-ämnen), 17/20 i engelska och 16/20 i morale.Vi gjorde våfflor idag på Vårfrudagen och bjöd några vänner. Tyvärr strulade SMS-skicket till lillasysters franskspråkiga kompis, så de kunde inte träffas alls i helgen...Vi var bjudna på middag, som för undertecknad delvis var arbetsmiddag, hem till en som arbetar för en annan biståndsorganisation. Det blev sent, inte bra när vi skall upp tidigt på måndagsmorgonen./Mamma

Filmfestival här i Rwanda, med invigning idag! "Hillywood" heter den, sådär lite småvitsigt: Rwanda är ju de tusen kullarnas land. Vi var på invigningsfilmen (men inte högtidliga talen innan) som visades i konferenscentret på Kigali Serena Hotel (f.d. Intercontinental som alltså nyligen köpts upp av Aga Khan). Filmen heter "Rwanda Rising", gjord av USAs fd FN-ambassadör Andrew Young, och den är en reklamfilm om landet och att det gått så otroligt mycket framåt sedan katastrofen 1994, plus en hyllning till marknadsekonomin. Säger inget mera.Det visas ett antal filmer, både kortfilmer och långfilmer, här i Kigali den kommande veckan. Flera filmer om folkmordet + några med liknande tema (bosniska filmen "Grbavica" t.ex.), andra med mer hoppfulla tema om hur människor kan leva tillsammans trots olika bakgrund. I en version av programmet fanns "Zozo" med, men inte i det program som nu ligger på www.rwandafilmfestival.org

För en vecka sedan gjorde vi en beställning på två kaninburar ute på marknaden i Gisoso. Denna marknad är en "bygg-marknad" à la Afrika, alltså inget Bauhaus eller så, utan en öppen marknad. Visserligen med tak, men inga väggar. Där säljs brädor av olika dimensioner och andra byggtillbehör, och man kan även beställa dörrkarmar, fönster, möbler och allt man kan behöva. Inklusive kaninburar! Vi träffade på en jättetrevlig man som lovade göra burarna enligt våra specifikationer. Hönsnät hade vi köpt tidigare på en "quincaillerie" (=järnhandel).Det var lite spännande att se om kommunikationen fungerat. Det hade den. Två fina burar, 1 x 1 m respektive 1 x 2 m, fanns att hämta. Vi hade lånat en extra bil så vi klarade att få hem dem. Den stora buren passade precis in i utrymmet under vattentornet på vår tomt. Där kan den stå litegrann skyddad från regn har vi tänkt. Nu väntar vi bara på invånarna till buren, de skall komma från lillasysters kompis klasskamrat./Mamma

Efter fältbesök åker vi norrut mot Bujumbura längs Tanganyika-sjön. Det regnar kraftigt, och ännu kraftigare är alla plötsliga bäckar och rännilar som rinner ut på stora vägen. Varje stig och väg har förvandlats till en bäck eller flod, och lerblandat vatten forsar ut på asfalten. Tänk om folk verkligen satte in ordentliga åtgärder för att ta till vara allt vatten! I torrperioden är det ju vattenbrist... Terrassering, dammar, regnvattenuppsamling i tankar från alla tak, etc etc. Det skulle lösa både problem med vattenbrist, skador på jordbruket (torka OCH översvämning) och erosion./Mamma

Inte förrän vi varit i landet fem månader har vi lyckats komma iväg till genocide-museet. Jo, vi har varit där några gånger tidigare, men då har det inte varit öppet. Tidigare har vi också besökt ett annat minnesmärke från folkmordet - Murambi Technical School, där 40 - 50.000 människor dödades under fyra dagar.Museet var välgjort och bra. Mest gripande kändes rummen med foton av älskade barn och texter som beskrev dem: "en glad flicka som älskar sin storebror, hur dog hon: skallen krossad mot en vägg". Osv. Det fanns också en avdelning med dokumentation om andra folkmord; armenierna i Turkiet, hererofolket i Namibia som till mer än 80% utplånades av tyska kolonialmakten, Bosnien, etc etc.Mellansyster sa att detta museum ska bli obligatoriskt att se för alla våra framtida besökare. Så nu vet ni./Mamma

Tiden flyger fram trots att både skola och arbete har varit (och fortfarande är) besvärliga. Inte hinner man med hälften av det man tänkt. Denna vecka har det blivit särdeles lite gjort av flera skäl:- datorkrångel. Något virus (?) har tjorvat till datorn så att mailprogrammet inte fungerar och det inte går att installera nya program. Efter många, långa timmar med support från storebror i Sverige samt med en lokal datakille är vi nästan tillbaka till utgångsläget - datorn fungerar hyfsat. Men inte som förut...- internetkrångel. Försökt att byta från modem (52.3 kb/s) till trådlöst som är utlovat att klara mellan 400 och 700 kb/s. Pga ovanstående datorkrångel gick det först inte att installera nödvändig programvara, men när det väl var klart visade tester med speedometer utanför Rwanda att hastigheten inte var ett dugg högre än den vi redan har via modemet. Företaget i fråga säljer alltså mer bandbredd än man har tillgång till mellan Rwanda och resten av världen... Vi har samma problem på jobbet där vi betalar för 256 kb/s men får mellan 40 och 160 kb/s beroende på hur många i Kigali som använder internet vid den aktuella tidpunkten...- hälsokrångel. Både mellansyster och pappa har varit febriga och haft ont i kroppen. Verkade dock "bara" vanlig influensa och inte malaria.- skolkrångel. Massor av läxor till kommande veckan + förberedelser till 4-5 prov vardera.- väderkrångel. Hällregn mitt på söndagen, så ingen simning blev det i helgen.