Så var vår afrikavistelse slut för denna gång...

Jag åkte på eftermiddagen ifrån Kigali och har mellanlandat i Addis. Genast inhandlades Aster Awekes senaste CD + en CD med en manlig sångare som jag hörde spelas i skivbutiken. Skall ta en rekognosceringstur till övriga butiker också, det finns många vackra saker (kläder, silversmycken, mm) här på Bole airport nuförtiden. Imorgon landar jag i Västsverige!

Höjdpunkten på dagens besök till gorilla-gruppen Sabinyo (totalt endast 8 individer, Rwandas äldste och störste silverback) var inte gorillorna. Alltför turistiskt för undertecknads smak, övriga 7 besökare i gruppen fotograferade som vettvillingar hela tiden och tubbade parkvakterna att bryta blad och kvistar som var ivägen för skottlinjen, och klev hela tiden närmre än de 7 m som är tillåtet. Nej, detta kändes inte riktigt som vildmark - mera som zoo. Vandringen upp genom bambusnåren och i leran var dock fin. Och den större upplevelsen var istället en ensam buffeltjur som spärrade stigen när vi var på väg tillbaka. En ensam afrikansk buffel är inget att leka med, och denna individ vägrade helt tjurigt (sic!) att flytta på sig trots busvisslingar och "shoo, shoo"-rop ´(à la Meryl Streep i Mitt Afrika).  Vakterna fick till sist avfyra två skott i luften och då försvann buffeln in i buskagen.  

Fin avslutning på fältdagarna i denna region med nästan alla typiska ingredienser: lång, dammig, skumpig bilresa i bil fullpackad med kollegor och representanter från partner organisationer; aktiviteter i fält som är bra, men inte 100% av det man tänkt sig (alltid plats för förbättring!); tacksam målgrupp som tackar oss, regeringen, biståndsgivarna, lokala administrationen, osv; sitta länge i stekande sol och lyssna på diverse tal och se på dansuppvisning.

Även om det kanske var regisserat kändes det rörande när representanter för de olika målgrupperna: frisläppta folkmördare, folkmordsöverlevare, återvändande flyktingar, batwa/pygmeer (eller "historically marginalised people" som den politiskt korrekta termen är i Rwanda), vittnade om hur de nu tack vare projektet kunde leva sida vid sida i harmoni. Roligast var när den gamle batwa-mannen i dansutstyrsel (höftkläde, litet spjut, bjällror runt fötterna) impulsivt dansade fram till och kramade om den högresta, allvarliga tutsikvinnan som kommit tillbaka till Rwanda efter lång exil i Tanzania.

Jag köpte också en fin flätad korg från kvinnorna som hade ett litet kooperativ för "income generating activities".

Hemma i Kigali ösregnade det, men jag tog en simtur mellan två störtskurar och innan det blev mörkt.

Igår regnade det kraftigt i Kigali med omgivningar och vägen ner till Lac Muhazi (vännernas plot) var väldigt lerig längst ner. Det var molnigt och hotande grått på himlen österut, inget badväder således. Jag satte mig på bryggan och läste och tittade ut över den spegelblanka sjön. Stockbåtsfärjan färjade över folk mellan norra och södra stranden, stora fiskar (kanske denna: http://media-2.web.britannica.com/eb-media/21/2221-004-E610423C.jpg som lär ska finnas i Lac Muhazi, det är African Lungfish eller Pteroptere) plaskade runtom och en massa Pied Kingfisher svirrade omkring, satt på utkik och dök efter småfisk.

När jag låg i gräset och fortsatte läsa råkade jag somna till och vaknade i fullt solsken. Därav första rubriken på dagens inlägg... Snyggt? Not.

Det blev några simturer i sjön; en perfekt vilodag inför en sista hektisk vecka i Kigali.

Avskedsmiddag utomhus på fina Club de Vacance utanför Bujumbura. Tangayikasjöns vågor i bakgrunden och sång-/danstrupp medan vi äter. Så blir även undertecknad upptvingad på gräsmattan för att dansa. Gör mitt bästa för att likt övriga dansare imitera graciösa watutsi-kor.

Exempel på dans: http://lh3.ggpht.com/_HsFY14-eD1c/R1A9wXwpDeI/AAAAAAAAAMw/PNYZPuDj2WU/GlobalAIDS13_Leever.jpg

Riktiga kor:

http://bachersblog.com/wp-content/uploads/2007/10/cattle_01_10-02_100.jpg

Långhelg pga valdag i Rwanda 15/9 och därmed en möjlighet till en sista campinghelg i Akagera. Det var fortfarande torrt och därmed lite djur så jag koncentrerade mig på fåglar denna gång. Det var roligt att riktigt ha tid att detaljstudera även brunmurriga småfåglar och genom konsultation av fågelboken kunna avgöra om det var en Flappet Lark eller en Striped Pippit jag sett. Eftersom jag var helt själv på denna utflykt var det ingen som tjatade om att åka vidare utan jag kunde titta så länge jag ville på varje liten fågel. Eller tills den flög iväg...

Hade ett riktigt flyt som fågelskådare. Eller vad sägs om att när man ser en ganska liten, liksom fyrkantig fågel i en trädtopp tänka "det ser ut som en Barbet". Och efter titt i kikare och fågelbok konstatera att det är en Redfaced Barbet, endemisk till östra Rwanda och Burundi. Eller att se några svart-vita skränande fåglar flyga förbi, tänka "någon sorts shrike", titta i kikaren och se knallgula ögon med vita fjädrar liksom strålande runt ögat och då tänka "helmet shrike". Yes, det är en White-Crested Helmet Shrike. (Obs ej skrivet för att skryta - jag är bara nybörjare som fågelskådare - utan för att dela med mig av hur himla roligt det är att titta på fåglar i Afrika!) Andra nya kryss var Woodland Kingfisher, Striped Kingfisher, Klaas Cuckoo, Flankspotted Barbet, m fl. Hade också några trevliga observationer av fåglar jag sett förut men som är vackra: Ross Turaco och African Fish-Eagle (5 eller 6 stycken). Roligt var det också att titta på en ung Bateleur, inte utfärgad, utan bara brun, men kunde identifieras genom den korta stjärten, de stora ögonen och att fjädrarna i nacken såg sådär ungfågelsrufsiga ut.

Den första nattens tältplats var full med andra campare, men den andra natten var jag helt ensam under fullmånens sken. Helt underbart att sitta vid sin lilla lägereld och vänta på att det ska bli lagom glöd för att lägga på den folieinslagna potatisen.

Under natten använde jag för en gångs skull inte mina öronproppar (som äldre blir man ytterligt lättväckt om det inte är tyst och mörkt...) utan låg och lyssnade på Afrikas ljud. Några vårtsvin grymtade ganska nära, två gånger hördes elefanter trumpeta långt borta, och flera gånger under natten hörde jag ett dovt brummande/bubblande ljud. Tänkte att detta låter precis som jag hört beskrivas att elefanters matsmältning (gasbubblor!) låter, men inte är det väl möjligt att elefanter går runt utanför mitt tält?

När det var dags att kliva upp med solen vid halv 6 gick jag en sväng i närområdet. Och jovisst - en liten bit bort var ett gäng elefanthonor i färd med att äta sin frukost bestående av både taggiga och mindre taggiga grenar som de bröt från träd och buskar. Jag stod still och bara tittade på de lugna, gråa jättarna tills de ljudlöst (hur är det möjligt för så stora djurt att röra sig så tyst?) fortsatte vidare och försvann in bland gräs och buskar. Brummelljuden VAR från elefanterna!!

Innan jag lämnade parken fick jag se tre små Dwarf Mongoose kila omkring och kika upp ur sina bohål på mig. De såg ut som små leksaksgosedjur med blanka knappögon, väldigt söta.

Det enda i djurväg som var mindre kul i Akagera denna gång var alla tse-tse-flugor som bet mig hela tiden på benen och fötterna. De ser ut som bromsar (eller "klägg" som vi kallar dem i Västsverige/Norge) och betten kliar helt infernaliskt.