Kort tripp till Kenya för ett regionalt möte. Flyget mellan Kigali och Nairbi tog kortare tid än att köra de 40 km mellan flygplatsen och hotellet som låg söderut längs Mombasa-vägen. Så fruktansvärt dålig denna väg har blivit sedan början av 1990-talet när vi bodde här! Under alla år sedan 1970-/80-talet har tydligen alla pengar till vägrenovering/-utbyggnad bara gått rätt ner i fickorna på diverse myndighetspersoner och politiker...

Efter en halvtimmes skumpande på allt mer försvinnande asfalt kom vi till en deviation som plötsligt upplöstes i intet. Eller snarare en lång kö av lastbilar och personbilar som stoppats av att några grävmaskiner helt sonika grävt ett djupt dike tvärs över vägen! Alternativrutt fanns inte. Bara att vänta tills en bulldozer mejat ner några akacior bredvid vägen och kört nödtorftigt med grus över så vi tog oss förbi. Tur som var fick vi inte punktering av de decimeterlånga akacia-taggarna. Efter detta blev vägen riktigt, riktigt dammig de sista 45 minutrarna.

Som lite uppmuntran såg jag tre giraffer och en gäng Grants gaseller strax innan vi kom fram. Och klimatet i Kenya är då SÅÅÅ mycket skönare än i Rwanda. Det blev en simtur innan mörkret föll.

Idag var vi till parcellen vid Lac Muhazi igen. Tillsammans med en massa andra familjer med varierande anknytning till Ecole Belge. På flera av parcellerna intill var det också fullt med folk. Så ute på sjön var det motorbåtar, vattenskidåkning, jetski, etc

Visserligen alltid skönt med en dag i sol (delvis) och med bad. Men det riktiga lugnet infann sig aldrig denna gång. Dagen fick ett abrupt slut då svarta ovädersmoln närmade sig: bäst att ha hunnit så långt som möjligt på lervägen innan regnet.

Den som är fattig och saknar marginaler drabbas extra hårt av katastrofer. Den som varit utsatt för våld och övergrepp och osäkerhet under lång tid har svårare att klara den psykiska påfrestning som rädsla för nya jordbävningar skapar.

I Bukavu är det sedan den 3 februari då den större jordbävningen (6.0 - 6.2) slog till, flera mindre efterskalv varje dag. De känns som gungningar under fötterna. Den 14 februari kom ett skalv på 5.5, då rasade flera hus som fått skador tidigare. Men i världens ögon är denna lilla naturkatastrof redan glömd. Även om den för vissa enskilda får närmast oöverskådliga konsekvenser då huset som varit hem åt familjen med 6-8 barn och några syskonbarn och andra släktingar, inte längre är mera än en grushög. Förhoppningsvis finns takplåtarna (korrugerad plåt) kvar och har inte blivit stulna under tumultet...

Skolbarnen i den nedrasade skolan (första jordbävningen var på en söndag som tur var, annars skulle antalet dödsoffer varit högre) sitter nu ute under träden i sina bänkar. När det regnar går de hem. De har blivit erbjudna en lokal att vara i men barnen vägrar. De är livrädda för nya skalv.

När vi var runt i de drabbade områdena var det mycket tydligt att sådant som är dåligt byggt (underdimensionerat och/eller med för mycket sand inblandat i cementen) har rasat medan OK byggda hus på sin höjd har lite sprickor. Och vem bor oftast i taskigt byggda hus... Tuff luck. Bahati mbaya.

I eftermiddag började det regna mycket kraftigt strax innan jag skulle åka till ett möte. Verkligen som ett vattenfall direkt från himlen. Jag blev helt dränkt bara på de två metrarna mellan ytterdörren och bilen. På gatan utanför var det inte längre en gata. Det var en brun lerflod som forsade vilt neråt. Dikena (som är ganska djupa) och trummorna under uppfarter till tomter kunde inte alls svälja vattenmassorna. Tur att vi har en landcruiser på kontoret för denna vilda flod var minst en halvmeter djup. Väl framme vid mötesplatsen fick jag vada i 2 dm vatten framför dörren till möteslokalen. Funkar OK när man har oömma sandaler. Men jag blev väldigt kall om fötterna och tinade inte upp förrän sent på kvällen efter att ha suttit med dunsockorna på från det att jag kom hem.

Idag kom vi iväg ganska sent på helgpromenaden; klockan var nära 20 i 8, vi brukar gå vid sju-tiden för att hinna tillbaka innan solen värmer för mycket. Men det var lite halvmulet så vandringen uppför och nedför Kigalis branta backar blev ändå inte så svettig. Det var massor med fåglar igång idag; redan innan vi hann ut genom porten såg vi orange-winged pytilia, en liten vacker fågel som siktats ffg av lillasyster redan för två veckor sedan. Sedan mest vanliga varianter: mousebird, bronze mannekin, white browed robin chat, boubou, glador, maraboustork, gäss & änder, spovar & drillsnäppor (vi går runt en damm) etc. Men också en tawny eagle, den var lite kul.

Som vanligt fullt med folk i rörelse tidigt. Många finklädda på väg till kyrkan, och killen med en jättestor platt bag över axeln hade förmodligen ett keyboard där för att spela på i sin kyrka. 

På hemväg från en minisemester i Kibuye (tältat en natt vid Kivu-sjön, badat och åkt båt bland fina öar) passerade vi Gitarama där det var fullt med vita drivor längs vägkanten och på åkrarna. En kraftig hagelskur hade nyligen passerat och snödrivorna var drivor av hagel (vissa upp till spelkulestorlek). Vi såg cassava-fält som var helt förstörda av hagel - bara att hoppas att rotknölarna hunnit utvecklas redan, annars blir det ont om bukfylla (cassava innehåller i princip inget annat än stärkelse...) för landsbygdsbefolkningen framöver. Väl hemma i Kigali kom ett kraftigt regnoväder med åska och blixtar samt skyfall. Vi hoppas att sista dagen på skollovet imorgon blir soligare. 

Igår morse var det jordbävning (6.0 på Richterskalan) strax utanför Bukavu i östra DRC. Cirka 40 personer i gränstrakterna i Rwanda och DRC dog, och 300-400 skadades. En mängd byggnader i Bukavu rasade, bl.a delar av en gymnasieskola och en lågstadieskola, några kyrkor och en massa butiker.

Här i Kigali kändes jordbävningen också - som en lång serie skakningar i backen/huset. Sedan gick diverse rykten hela dagen om att det skulle komma efterskalv som var starkare och det skickades en massa spam-SMS om att man skulle hålla sig utomhus mellan 22-02 på natten till idag. Det trodde vi inte på alls, och fick bekräftat att det bara var nys och skrämselpropaganda sedan en rådig person ringt till Bödvarsson på seismologen i Uppsala.