Det är helt OK för mig att kollegorna anser att man kan åka ut i fält hela dagen utan att äta någonting (fast lite synd jag glömde min vanliga frukostmacka som jag brukar ha med till jobbet). För vatten har vi med oss. Men att åka ut mellan 7.30 - 18.00 utan att hitta en toa, det är jobbigt. Ute i fält går det inte att smyga bakom en buske i detta land. För är fullt med folk överallt - var man än är... Det enda stället jag någonsin kissat utomhus i Rwanda på fältresa är i nationalparken Nyungwe (vägen till Cyangugu går rakt igenom). Där är det hyfsat folktomt förutom ett och annat militärgäng, och ibland några interahamwe-busar (fast de sistnämnda har jag aldrig sett som tur är).

Vi tittade iaf idag på många projektaktiviteter och jag får säga att vi har väldigt bra organisationer som vi samarbetar med. Det går att åstadkomma mycket trots små resurser.

Vi hade stängt alla huvudkranar till vattnet när vi åkte på semester. Och det var tur... Nu när jag kom tillbaka öppnade jag kranarna till handfat och WC i vårt badrum. Inga problem - trodde jag... När jag kom hem från jobbet var det en sjö inne i sovrummet (golvets lägsta punkt är tyvärr inte i badrummet...) Det blev cirka 15 hinkar innan jag torkat upp allt.

Sedan hittade jag en liten fläckig groda i bidén. Den kunde inte hoppa upp därifrån, så jag vill helst inte tänka på hur den kommit dit... Slängde ut den i trädgården.

Efter en regnig och kall semester i Sverige har jag åkt tillbaka till Kigali. Resten av familjen kommer till skolstarten i början av September. Blir tomt och trist utan dem, men jag får väl jobba ännu mer än vanligt under tiden.

Ingen film på flyget ner pga trasig bio, så det blev till att vrida och vända sig i flygstolen hela natten och titta på klockan varannan minut... Flera timmars försening i Nairobi på oklara grunder, och sedan fick vi vänta jättelänge på tankning vid stopover i Bujumbura, så jag kom inte till jobbet förrän arbetsdagen var nästan slut.

Dammigt och instängt i huset med några döda kackerlackor på golvet. Kaninerna vid liv. Soligt och ganska torrt väder.

/Mamma

Sista skoldagen 2006-2007 på Ecole Belge i Kigali!

Mellansyster fick - i tillägg till mycket fina betyg - "Prix du Merite", dvs premium för klassens bästa ansträngning under läsåret (att ha kommit mitt i höstterminen, med bristfälliga franskakunskaper, och nu vara bland de fem bästa i klassen!). Priset bestod av två franska romaner och en dubbel-CD med västafrikansk musik. Det kändes lite konstigt när lärarna gratulerar oss föräldrar till dotterns pris - det är ju hennes prestation och inte vår!

Även lillasyster var mycket duktig och fick totalbetyget 81,1 % (som var över klassens medel på 78,4 %). Vi föräldrar blev dock beordrade att prata franska hemma under sommarlovet så att hon inte glömmer det hon lärt sig...

/Mamma

Vi blev inviterade av goda vänner till kvällens högtidliga betygs- och premieutdelning i Secondaire 6 på Ecole Belge i Kigali. Dvs motsvarar vår studentexamen, fast i det belgiska systemet.

Rektor, skolstyrelsens ordförande, belgiske ambassadören samt alla lärare satt vid podiet. I resten av gymnastikhallen (med betonggolv - aj! att ramla där när man spelar handboll...) satt eleverna i avgångsklassen, deras föräldrar och syskon samt de skolelever från andra klasser som är kompisar med "studenterna".

Rektorn höll tal där den belgiska kulturens betydelse markerades, ambassadören höll tal, skolstyrelsens ordförande höll tal. Betygsutdelningen skedde i bokstavsordning ("vår" student var först ut!) med handskakning och kindpussande. Det var färre än 15 elever i avgångsklassen. Alla killarna hade kostym och slips och tjejerna hade långklänning.

Priserna för bästa prestation totalt, samt för bästa resultat i franska, engelska, filosofi, matematik och science gick alla till en och samme elev, en holländsk kille. Däremot gick priset i ekonomi till en kille från Rwanda.

Sedan höll eleverna tal till rektorn (fruktad men respekterad) och alla lärarna, och till sist blev det fotografering och mingling. Dricka och småplock bjöd skolan på.

Vi var även hembjudna efteråt och det var jättetrevligt. Kvällen var för en gångs skull ljum och månen sken.

För några dagar sedan, i ett närbeläget land, blev en manlig diplomat från ett europeiskt land skjuten till döds i en vägspärr. Visserligen är det inte precis trevligt med "trigger happy" militär. Men varför köra omkring mellan midnatt och gryningen utanför en stad i områden där säkerheten inte kan garanteras, kraftigt berusad och med en prostituerad i bilen? Och varför inte stanna vid vägspärren utan istället kasta ut kvinnan ur bilen (utan att betala) och försöka köra därifrån?

Besökare från Norge och därför lördagsmiddag på restaurang. Comme Chez Moi, var ett tag sedan sist. Ny efterrätt i form av citron sorbet som var supergod. Inte ett dugg söt, utan först lite besk och sedan väldigt syrlig. Mmmm... Perfekt efter en god huvudrätt!

Vi var bjudna på avskedsfest hos en familj från ett litet europeiskt land som har barn på samma skola som vi. Stort hus, pool (där flera av barnen som var med badade - trots att kvällen var extremt kylig), fin trädgård med utsikt över Kigalis kullar.

De flesta övriga gäster var nya bekantskaper för oss. Vi hamnade i ett trevligt gäng med rwandiska och burundiska läkare och rådbråkade vår franska hela kvällen.

/Mamma