Direktlänk till inlägg 27 december 2006
På förmiddagen lite sightseeing i Bujumbura. Vi lyckades hitta turistkontoret där vi fick lite kartor över landet och staden, samt några inte helt aktuella broschyrer från början av 1990-talet. Intill låg statliga turistshoppen där man kunde köpa vykort. Efter postkontoret och inhandling av färggranna frimärken gick vi en tur på marknaden mitt i staden. Köpte sandaler och lite tyger. Storebror är duktig på att pruta. Bujumbura ligger lägre (700 m) än Kigali (1400 m), så det är betydligt varmare, och en annan typ av växtlighet. Palmer av flera sorter, flamboyantträd (som inte blommade just nu tyvärr), mycket blommor. Påminner lite om Kisumu i Kenya. Trots att det är samma folkslag här i Burundi som i Rwanda, och trots att det även i Burundi varit etniska rensningar, känns det som en helt annan stämning. Folk verkar mer öppna. Men kanske är det bara en ytlig observation från oss. Storebror gläds i alla fall åt den goda franska som de flesta talar.Vi hade turen att oförhappandes åka förbi en slags ungdomsgård eller ferieskola där ett gäng pojkar höll på att träna trummor. Burundi är känt för sina trummor. Killarna var jätteduktiga; de turades om att spela solo på en trumma i mitten av en ring där var och en stod med sin trumma och följde den som ledde dem. En lärare gick runt och kritiserade eller berömde. En mycket trevligare upplevelse än om vi varit på en regelrätt uppvisning!Vi for också runt lite i olika bostadsområden i Bujumbura. Det finns gott om stora, stora trädgårdar med vackra hus. Samt förstås vidsträckta områden med betydligt enklare boningar – inklusive de många tillfälliga skjul av papyrus och presenningar som internflyktingar och flyktingar från Kongo knåpat ihop åt sig.../Mamma
Se på detta utmärkta inslag från norsk TV, de första 7,5 minutrarna....