Jobbigt att behöva gå upp kl 06.00 en lördag... Men vi skyndade oss att äta frukost och packa ihop våra grejor, och åkte till parkkontoret. Där var fullt med folk i vandringskängor och någon slags damasker på benen. Lite struligt organiserat, men vi frågade några efter en gorillagrupp som var lagom långt bort och hamnade bland de som skulle till Kwitonda-familjen som bor på Sabinyo-vulkanen. Förutom oss fyra var det två sydafrikanska overlanders i 60-årsåldern och två hippietyper från Holland. Guiden informerade lite om säkerhetsreglerna och allmänt om gorillor. Så åkte vi iväg i vår bil. Mamma och lillasyster skulle inte med för lillasystern är för liten för att se gorillor (man ska vara minst 15 år), men de åkte med några andra för att titta på golden monkeys.

Vi parkerade bilen, fick våra vandringsstavar och började gå genom åkrarna. Det var redan ganska kladdigt för det hade regnat nästan hela natten. Och dimmigt så man såg inte så långt. De dimhöljda bergen! Det var skog med gamla knotiga träd med mossor och lavar, och så bambu. Det var ganska brant och halkigt. Mina skor var bra, men jag halkade ändå hela tiden. Tur jag hade regnbyxor. Och de fula oranga trädgårdshandskarna pappa köpt var bra både mot kylan och mot de jättestora brännässlorna. Jag brände mig en gång innan jag tog på handskarna...

Vi gick och gick. Den sydafrikanska tanten var nära att ge upp när guiden sa att gorillorna var nära. Vi fick lägga bort ryggsäckar och stavar och så gick vi vidare. Det var tätt och svårt att se något. Vi såg bon som gorillorna byggt för att sova i uppe i träden. Och plötsligt trillade en gorilla ner ur ett träd nästan rakt på den sydafrikanske gubben! Han blev jätterädd!! Det satt en gorilla till där uppe så vi vågade nästan inte gå under ifall den också skulle ramla. Men det gick bra. Vi såg några olika gorillor och följde dem genom bambusnåren. De käkade bambuskott och blad och fes hela tiden. En mamma hade en liten bebis och det var gulligt att hon höll armen kring den när hon gick iväg, ungefär som att hon gömde ungen för oss. De små ungarna som sprang omkring själva var jättegulliga och ulliga. När jag fotade sprang två stycken förbi jättenära mig och en av dem slog till mig på benet!

Guiden sa att vi skulle sätta oss på huk och då kom en ung gorilla närmre och närmre. Till sist sa guiden att vi skulle ställa oss upp och då sprang gorillan iväg. Silverbacken var grymt stor och så bred så det var nästan overkligt. Huvudet var också jättestort. Nosarna är som fingeravtryck ungefär, alla har olika form på nosen/näsborrarna. På slutet (man får bara se dem en timme) låg alla gorillorna i en grop och softade. Ungarna klättrade omkring ovanpå de andra och bråkade, då sparkade de större gorillorna bort dem. Fötterna ser jättekul ut.

Sedan gick vi nerför berget och åkte tillbaka. Mamma och lillasystern var redan tillbaka före oss. De hade också haft kul.

Vi åkte hem till Kigali och var på en fest på kvällen. Fast ganska trötta.

/Mellansystern

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag hemma igen (i snön och kylan...) - hamnade inte i den del av landet som ser ut som på bilden i förra inlägget, utan i delar som mer liknar vad jag känner till sedan tidigare från andra länder i samma världsdel. Platt, torrt, soligt och d...

Undertecknad fick idag en trevlig "julklapp" i form av besked att det inom kort bär av till sydligare breddgrader. Plus 50 - 60 graders skillnad i temperatur mot härhemma i Sverige blir skönt för en vinterhatare. Och lite nya vyer jämfört med tidigar...

Äntligen kom jag iväg på den efterlängtade återresan till Burundi! Utsändande organisation ändrade förutsättningarna när vi redan påbörjat resan i juni, så det var bara att återvända hem från Bryssel och vänta några veckor...   Nu har vi knappt t...

Se på detta utmärkta inslag från norsk TV, de första 7,5 minutrarna....