Inte bara amerikanska krigsfångar i Irak och Guantánamo som torteras genom att samma jobbiga musik spelas 1000 ggr i sträck. På mitt jobb här i Kigali får medarbetarna ibland för sig att spela religiösa sånger på datorn. Och det vore väl OK. Om det inte varje gång blev så att en och samma låt går non-stop. Jag kan inte tänka! Men samtidigt känns det lite småtarvligt att rusa in och be dem stänga ned eftersom medarbetarna samtliga är väldigt religiösa.

Så för tillfället uthärdar jag omtag efter omtag av en seeeeg låt med nånting om "Rivers of Babylon"....

När man tröttnat på DVD-filmer och böcker (håller dock på att avsluta Joyce Carol Oates' ganska tröglästa Broke Heart Blues, gillar annars hennes böcker väldigt mycket) , vad finns då att göra i den afrikanska svarta kvällen (kolmörkt efter 18:10 året om), ensam utan familjen?

Jo, man får tända bästa golvlampan och ta upp en gammal hobby som legat och skräpat i skåpen ett antal år: broderi. Trots åldersdåliga ögon har jag nu nästan knåpat färdigt en duk som bara hann bli obetydligt påbörjad under mitt förra broderi-skov för sisådär 12 år sedan... Ska forsätta med att avsluta en s.k paradhandduk som jag faktiskt sydde intensivt på i ett visst sammanhang för cirka två år sedan.

Dock kommer det inte att hända att jag återupptar mina gamla halvfärdiga stickningar (3-4 olika tröjor och koftor) eftersom jag faktiskt slängde såväl halvstickat, krokiga stickor och garnrester nu vid senaste flytten. Börjar jag sticka igen (annat än tumvantar som jag brukar sticka några nästan varje vinter vi bor i Sverige) får det bli från scratch.

/Mamma

Bara drygt en och en halv vecka innan familjen kommer ner. Denna vecka har jag suttit på kontoret, den planerade resan till Kinshasa har blivit uppskjuten av diverse anledningar. Vi är iaf nästan klara med det som skall med dit... Andra deadlines på diverse saker till veckan.

Lördagen var det tropiskt skyfall som började när jag till 2/3 avverkat mitt simbeting i poolen. Fortsatte att simma fastän det regnade så man knappt kunde andas. Till sist blev det ganska kallt också. Solen kom inte tillbaka förrän mitt på dagen på söndagen och då hade jag saknat den så mycket att jag tillbringade alldeles för mycket tid där. Vidbränd på ben och ögonlock (det senare ett åldersfenomen...)

Det är helt OK för mig att kollegorna anser att man kan åka ut i fält hela dagen utan att äta någonting (fast lite synd jag glömde min vanliga frukostmacka som jag brukar ha med till jobbet). För vatten har vi med oss. Men att åka ut mellan 7.30 - 18.00 utan att hitta en toa, det är jobbigt. Ute i fält går det inte att smyga bakom en buske i detta land. För är fullt med folk överallt - var man än är... Det enda stället jag någonsin kissat utomhus i Rwanda på fältresa är i nationalparken Nyungwe (vägen till Cyangugu går rakt igenom). Där är det hyfsat folktomt förutom ett och annat militärgäng, och ibland några interahamwe-busar (fast de sistnämnda har jag aldrig sett som tur är).

Vi tittade iaf idag på många projektaktiviteter och jag får säga att vi har väldigt bra organisationer som vi samarbetar med. Det går att åstadkomma mycket trots små resurser.

Vi hade stängt alla huvudkranar till vattnet när vi åkte på semester. Och det var tur... Nu när jag kom tillbaka öppnade jag kranarna till handfat och WC i vårt badrum. Inga problem - trodde jag... När jag kom hem från jobbet var det en sjö inne i sovrummet (golvets lägsta punkt är tyvärr inte i badrummet...) Det blev cirka 15 hinkar innan jag torkat upp allt.

Sedan hittade jag en liten fläckig groda i bidén. Den kunde inte hoppa upp därifrån, så jag vill helst inte tänka på hur den kommit dit... Slängde ut den i trädgården.

Efter en regnig och kall semester i Sverige har jag åkt tillbaka till Kigali. Resten av familjen kommer till skolstarten i början av September. Blir tomt och trist utan dem, men jag får väl jobba ännu mer än vanligt under tiden.

Ingen film på flyget ner pga trasig bio, så det blev till att vrida och vända sig i flygstolen hela natten och titta på klockan varannan minut... Flera timmars försening i Nairobi på oklara grunder, och sedan fick vi vänta jättelänge på tankning vid stopover i Bujumbura, så jag kom inte till jobbet förrän arbetsdagen var nästan slut.

Dammigt och instängt i huset med några döda kackerlackor på golvet. Kaninerna vid liv. Soligt och ganska torrt väder.

/Mamma