Svårt få tid att skriva men nu ska jag berätta lite om Goma i Kongo där jag varit måndag-tisdag på ett samordningsmöte. Goma ligger precis på gränsen till Rwanda, norr om Kivu-sjön, och har de senaste 15 åren varit hårt drabbat. Stora mängder flyktingar från folkmordet i Rwanda fanns i flyktingläger där 1994-96. Till viss del finns de fortfarande kvar i omgivningarma, främst de som är delar av den rwandiska hutumilisen Interahamwe som riskerar fängelse om/när de återvänder till Rwanda. Krigen i Kongo har gått hårt åt Goma, och det ofattbart stora avståndet till huvudstaden Kinshasa har lett till ett i princip laglöst tillstånd helt utan fungerande samhällsstrukturer. Som om inte detta vore nog fick vulkanen Nyarigongo ett utbrott 2002 och halva Goma förstördes av framvällande lava.Resan i söndags, norrut genom Rwanda, var mycket varierande och med vackra vyer. Från Kigali klättrade vi uppåt, uppåt och körde sedan länge ”på toppen av världen” längs en höjdrygg innan vi slingrade neråt och följde dalgångarna, tills det gick uppåt igen. På de allra branstaste sluttningarna och bergstopparna växer eucalyptusträd så det påminner mycket om Etiopien. Man kan se gott om lokala bikupor (som 1 – 1,5 m långa ihåliga trädstammar) sitta i någon grenklyka uppe i träden. Men även mycket branta sluttningar odlas med jordbruksgrödor utan att man har konstruerat tillräckligt med terrasser. Det syns tydliga spår av erosion och jordflykt överallt, från små rännilar i de övre fälten till djupa fåror längre ner på sluttningarna, och floder som är helt brunröda av bortsköljd, bördig jord. Det kommer att bli mycket allvarlgt för Rwandas jordbruk inom kort... Grödorna som odlas är bönor av flera sorter, majs, sötpotatis, bananer, kaffe, sockerrör, gräs till mjölkkor, vitkål, morötter, potatis, m.m När vi närmade oss de norra delarna tornade vulkanerna med bergsregnskog upp sig och det fanns även teodlingar i dalarna samt pyrethrum (en prästkrageliknande blomma som man gör insektsgift av) i sluttningarna. Ifrån Ruhengeri är utgångspunkten för att se bergsgorillorna, men det är tveksamt om vi kommer att göra det ens längre fram eftersom det är en nedre åldersgräns på 15 år, och det vore orättvist mot Lillasyster. Från dessa trakter slingrar man sig neråt Kivusjön som ligger så vackert med höga berg på alla sidor. Från sjöns botten utsöndras pga den vulkaniska aktiviteten mycket metangas, och en del av denna används för elproduktion.Gränspassagen var smidig och tog högst en kvart sammanlagt och visakostnad för åtta dagar i Kongo var 30 $. Att jämföras med en dryg timmes byråkrati och 60 $ för en dag när jag åkte mellan Bujumbura i Burundi och Uvira i Kongo för drygt två veckor sedan. Redan i tullstationen kändes Kongo annorlunda än i Rwanda; lättsam kongo-pop spelas i radion och folk har en tendens att dansa fram.Goma ser helt förskräckligt ut egentligen. En stor del av centrala staden är nästan öde, ett stort lavafält, med bara enstaka återuppbyggnad på gång här och där. De få byggnader som finns kvar från innan vulkanutbrottet har hela bottenvåningen begravd i lava. När man kör längs huvudgatan får man plötsligt åka uppför en liten backe och befinner sig sedan 1,5 – 2 m högre upp, uppepå den stelnade lavan. Vägen är inte ordentligt iordninggjord, utan mycket ojämn och stenig. Överallt i Goma ser det mycket smutsigare och skräpigare ut än i Rwanda. Mycket sopor och plastpåsar slängda. Och jorden som bildas när lavan bryts ner är helt gråsvart, så när det regnar blir det en svart gegga istället för röd gegga som i Rwanda. På min morgonpromenad mötte jag många glada och prydligt klädda skolbarn, och det ger hopp för framtiden. Annars är det lätt att man blir väldigt nedslagen av att veta/höra om allt hemskt som barn och kvinnor i Kongo har blivit, och blir, utsatt för. Jag såg t.ex ett helt hus fullt med kvinnor som håller på att återhämta sig efter att ha blivit utsatta för brutala våldtäkter från olika banditgäng och milisgrupper. Sådan är situationen för så många kvinnor och flickor i östra Kongo, men världen tycks inte bry sig... Alla hoppas nu på lugn efter valet och att samhällsstrukturerna skall stärkas i hela landet, och att säkerheten återvänder så att utveckling kan ske./Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag hemma igen (i snön och kylan...) - hamnade inte i den del av landet som ser ut som på bilden i förra inlägget, utan i delar som mer liknar vad jag känner till sedan tidigare från andra länder i samma världsdel. Platt, torrt, soligt och d...

Undertecknad fick idag en trevlig "julklapp" i form av besked att det inom kort bär av till sydligare breddgrader. Plus 50 - 60 graders skillnad i temperatur mot härhemma i Sverige blir skönt för en vinterhatare. Och lite nya vyer jämfört med tidigar...

Äntligen kom jag iväg på den efterlängtade återresan till Burundi! Utsändande organisation ändrade förutsättningarna när vi redan påbörjat resan i juni, så det var bara att återvända hem från Bryssel och vänta några veckor...   Nu har vi knappt t...

Se på detta utmärkta inslag från norsk TV, de första 7,5 minutrarna....